Arrendator betydelse

Ordet arrendator betyder en person som hyr mark eller fastighet av en ägare för att bedriva jordbruk eller annan verksamhet på den hyrda marken.

Exempel på användning

  • Arrendatorn hade ansvar för skötseln av gården.
  • Den nya arrendatorn planerade att odla ekologiska grönsaker.
  • Arrendatorn hade en långsiktig hyresavtal för marken.
  • Arrendatorn ansvarade för att betala arrendeavgiften i tid.
  • Arrendatorn hade en vision om att starta en självhushållning på gården.
  • Arrendatorn och markägaren kom överens om villkoren i arrendeavtalet.
  • Arrendatorn hade byggt upp en lönsam verksamhet på gården.
  • Arrendatorn arbetade hårt för att förbättra markens bördighet.
  • Arrendatorn hade investerat i moderna redskap för jordbruket.
  • Arrendatorn njöt av det lugna livet på landsbygden.

Synonymer

  • Hyresgäst
  • Pantlånare
  • Upplåtare
  • Arrendator
  • Förpantare

Antonymer

  • Uthyrare
  • Hyresvärd
  • Fastighetsägare

Etymologi

Ordet arrendator kommer från det latinska ordet arrendare som betyder att hyra ut. I svensk språkbruk syftar arrendator på en person som hyr mark av en fastighetsägare för att bedriva jordbruk eller annan verksamhet. En arrendator betalar vanligtvis en årlig arrendeavgift till fastighetsägaren i utbyte mot rätten att använda marken för sin verksamhet.

Ibidem • Risbastu • Flank • Pimpinett • Oskuld • Dressera • Farao • Amulett • Cyklop •